Stress och avstress

Inför jul och nyår har det varit ett högtryck på webbshoppen jag jobbar på, samtidigt mycket kunder i butiken, massor med samtal och mailfrågor, inte konstigt att man är lite uppe i varv när man åker hem? Sen direkt efter jobbet är det träning, dusch, mat och fix inför nästa dag och sedan sängen, oftast hinner jag inte ens mellanlanda framför tvn alls. Med träningsvärk i olika muskelgrupper varje dag och nya utmaningar så kan det bli lite mycket. 

Missförstå mig rätt - jag älskar mitt jobb (det var en fras jag trodde jag aldrig skulle yttra) men ibland blir det så mycket info som ska in/ut/hanteras/förmedlas att man blir lite grötig i huvudet. 

Idag fick jag utdelning på en Facebook tävling jag vann och jag fick prova taktil massage, för den som inte hört talas om detta är detta en beröringsmassage där man inte knådar utan man snuddar huden och med lätta händer stryker huden. Detta för att kroppen ska utsöndra hormoner som gör att man mår bra och kroppen går in i ett reparationsläge. Man känner sig lugn och omhändertagen, inga knådande på onda punkter utan varsam beröring såsom en mors hand mot sitt barns hud. Jag kan säga att jag känner mig helt annorlunda efteråt och min takt som jag hade dit sjönk flera kilometer efter massagen, verkligen avkopplande och ger en stunds introspekt. Lite som meditation för mig faktiskt. Kan varmt rekommendera att prova detta! 

Jag var hos In Full Bloom som finns på Byttorp i Borås, henne hittar man via Facebook om man söker. Hon lär även ut yoga och är utbildad hälsocoach. 

#själavård 

Klockan tickar

Än en gång har jag fått sitta och lyssna på "alla gör som dom vill men jag höjer ett varningens finger" - talet. Det börjar alltid som ett skämt och sedan blir jag påmind om att "klockan tickar" och "du kommer att ångra dig" medans jag försöker (utan att förolämpa någon) förklara varför jag INTE vill ha barn, men på det örat lyssnar ingen och "det blir annorlunda när du får dina egna barn" 

För 10000000000:de gången! Sluta tjata!! Det blir inget när, jag är inte intresserad av ett liv med barn - aldrig varit intresserad av det. 

Det är inte okej att en grupp med "välmenande" släktingar eller vänner ska pressa på en sån här sak på en annan människa. Jag vill hacka ut mina äggstockar och grilla dem så folk slutar tjata.. Seriöst det här måste få ett slut. 

Jag lever mitt liv så som jag väljer att leva mitt liv! Jag uppmuntrar alltid folk att följa sina drömmar och avstå från saker som inte leder dem åt den riktningen. Så varför kan folk inte acceptera mitt val och  låta mig följa mina drömmar?

Det är inte heller ovanligt att folk kallar mitt stora intresse för sjukligt och anorektiskt, som om det är hälsosamt att sitta och hinka i sig sprit varje helg och bli fetare för varje högtid som kommer och går, att sitta hemma i soffan och skamfälla folk som strävar efter hälsa, styrka och framgång? 

Inte nog med att alla vill att jag ska skaffa barn, så vill de även att jag ska träna mindre, bli fet och dricka mig full, för DET är vad normala människor gör! 

Nä jag vill inte gå med strömmen, jag vill inte vara som alla andra.

Dina tankar är vad du äter

Jag har reflekterat över kost och mående under en lång period och tänkte dela med mig av det jag har kommit fram till. När det kommer till dagens största samhällsproblem så tycker jag det ökar när det kommer till människors ångest, depressioner, stress och svårigheter att sova.

Det som många inte verkar veta om är att maten du äter påverkar i hög grad hur du mår, hur du tänker, om du tänker klart, positivt eller negativt, om du känner dig pigg och glad eller om du känner dig besegrad av dagen redan innan du gått upp ur sängen.

När jag känner mig nere är det oftast för att jag inte ätit det min kropp behöver eller om jag ätit stora mängder kolhydrater och transfett (läs pommesfrites) så känner jag mig tung och negativ och hopplös. Men om jag ätit grönkål, stekt med kycklingfilé och potatisklyftor känner jag mig redo att besegra världen!

Vissa som är deprimerade äter väldigt dålig kost, vissa personer som är enormt stressade äter dålig kost, vissa personer som har stora sömnbesvär - äter dåligt kost... Ser ni någon person som äter en balanserad kost med mycket fibrer, grönsaker i mängder och lagom med protein kontra kolhydrater som är tokstressad eller är deprimerad? Kanske inte så ofta..

Jag kan förstå att det blir en ond cirkel, man mår dåligt så då vill/orkar man inte anstränga sig i köket - på så sätt mår man sämre och orkar ännu mindre och spiralen blir svår att bryta. Men om man väljer att fightas tillbaka istället för att ge upp så kan man bryta den här trenden och komma ut starkare på andra sidan.

Folk brukar nästan störa sig på hur positiv och glad jag alltid är, men detta grundar sig i att jag dagligen rör på kroppen, svettas lite varje dag, äter mat som innehåller vitaminer och mineraler, fibrer och aminosyror som bygger upp min kropp, det är som uttrycket - min kropp är mitt tempel, jag tar hand om detta tempel med god näring så den kan ta mig igenom de svåraste av tider och göra mig starkare för varje motgång.

Det vill jag dela med mig av idag!

Overhead squat

Overhead squat är en av mina favoriter, kräver enorm koncentration och mycket bålstabilitet, den känns i alla delar av kroppen och kan hjälpa dig som har svårt att utföra vanliga squats att få ordning på formen då ryggen får en mer korrekt hållning tack vare att du har vikten ovanför ditt huvud - men börja lätt, för det här är riktigt svårt! 

http://www.sporthalsa.se/artiklar/sa-goer-du-en-perfekt-overhead-squat

Happy discofredag! 

Förberedelser

Jag kommer nu att gå in i en period där jag behöver fokusera på min tävlingssatsning, detta innebär en större ansträngning för mig som ska få in all träning, äta alla mina mål på bestämda klockslag, poseringsträna, visualisera och sova ordentligt. 

Det är ingenting enkelt med en tävlingssatsning, men det är också det som lockar mig, jag vill sträva efter det som är svårt att nå, jag vill bygga, öka och bli bättre! 

Detta kommer givetvis påverka mina relationer då jag inte kan vara lika spontan, jag kan inte äta ute (inte utan micro och ett ställe som tillåter matlådor) jag kan inte skippa träningen och jag har inte tid/lust att festa. Några av mina bekanta förstår, några inte, vissa vill sätta käppar i hjulet och vissa hejjar på mig. 

Det är ok, du gör som du vill - bara jag får göra som jag vill så löser det sig!

Om vi ses behöver du inte känna dig tvingad att fråga hur min diet går, inte heller ursäkta dig om du äter en bulle, jag har förståelse för att du gör som du vill. Men det jag kan bli sne på är om du försöker förminska min resa, förlöjliga det jag gör och tjata på mig att jag ska äta något jag inte vill. Eller att be mig att hoppa över träningen. Du skulle väl inte sägs till någon att sluta drömma och lägg ner att försöka nå den drömmen? (Faktiskt förvånansvärt många som detta händer och det är helt sjukt) 

När jag tränar på gymmet är det fokus på det, prata gör jag gärna före eller efter, ses gör jag gärna på mina vilodagar, över en kopp te, eller över en av mina åtta mål. 

Jag ber om ursäkt i förväg om jag är hängig, grinig eller om jag blir irriterad, det är inte lätt att hålla humöret uppe när man äter begränsat med kalorier. 

Jag ber om ursäkt för att jag kanske skrattar hejdlöst för jag kanske sa nåt knäppt, för hjärnan spelar ett spratt på en när man äter begränsat med kolhydrater. Jag måste också be om ursäkt om jag glömmer något viktigt, frågar samma fråga flera gånger, det är så mycket som ska hållas koll på i mitt liv de närmaste månaderna. 

Men jag är ändå samma person, lite smalare, lite mer fokuserad och samtidigt spridd - men jag gör mitt bästa och hoppas att jag kanske kan sprida ett gram inspiration till bara en person i min omgivning! 

Lånad bild

#shapebysharam

Starkare än någonsin

Under första delen av min diet (egentligen större delen av mitt liv)  har jag haft problem med min syn på mig själv, hur den inre dialogen låter och vad jag förväntar mig av mig själv. 

Allt detta jobbar jag på hela tiden men för några dagar sedan lossnade det ordentligt för mig och jag känner mig mer positiv än någonsin! 

Dels den lyckade mätningen och min coachs motiverande ord, men någonstans klickade mina ord till, allt som jag säger till mig själv är viktigt att det är i linje med det jag vill åstadkomma - hur ska jag kunna utvecklas om min inre dialog säger att jag misslyckas? 

Kanske en bidragande faktor att jag inte längre går milslånga cardio-sessioner likt en zombie på tom mage som ett "måste" utan jag springer intervaller med ett leende på läpparna (hur tvistad är jag?)

Kanske har alla djupdykningar i mina tankar och drömmar manifesterat en plan som jag faktiskt tror på

Hur som helst känner jag att självförtroendet ökar, därefter kommer styrkan på gymmet och jag vågar prova mer, tyngre och litar på min kropp mer, jag ökar vikterna på alla övningar, jag ökar farten på min HIIT träning - jag vågar till och med påstå att jag nu är starkare än någonsin! Och strävar efter att bli starkare för varje dag! Mentalt och fysiskt

Jag är djupt tacksam för de som läser min blogg och hoppas att det ger mina läsare inspiration, nöje eller eftertanke 

Mätning hos coachen och ett riktigt gott mål mat

Idag har jag varit och träffat bästa Coachen Sharam för lite mätning och planering inför kommande tävlingsår. 

         Jag gick in med känslan att jag totalt skulle falla platt och ha gått upp i fettprocent då jag inte hunnit få i mig alla mina mål och missat träningspass då vi haft mycket på jobbet. 

Men mätningen visade - minskning på alla punkter och en total minskning på 3% fett! Det kändes som en jättevinst med tanke på vad jag hade räknat med! Jag har sedan jag börjat samarbeta med Sharre (😜) minskat hela 3 kilo fett men gått upp 600 gram och ökat som bara denni styrka! På 7 veckor!! 

Det fick mig och coachen att smida lite nya planer (som jag faktiskt inte tänker dela med mig av) men en sak är säker - det blir mer än en tävling under 2016!

Så detta var jag tvungen att fira med ett rygg, triceps och magpass på Mordic Wellness, sedan en måltid som blev helt fantastiskt god! Brysselkål brynta i smör, en sallad med en skvätt olivolja, salt och peppar på - tillsammans med gnocchi och en sås gjort på mandelmjölk, kalkonbacon och soltorkade tomater. 

Det blev såå gott! 

Till efterrätt kokar jag mormorskola som vi alltid gör till jul i vår familj, chokladrutor som smälter i munnen och smakar gudomligt!

Serverat med lite glögg! 

Nu ska jag njuta av helgen innan den tar slut :) 

#shapebysharam

Prestationsångest och sumobrottare

Vi träffas en gång i veckan, coachen drar ihop teamet och vi tränar ihop och poserar och umgås, det är en fantastisk grupp människor med högtflygande mål och härliga individer. 

Jag personligen har svårt att känna att jag passar in eftersom jag vill se mer ut som en som ska ställa upp i en tävling! 

Vår posering görs i line och däribland finns det tokdeffade tjejer som tävlat nyligen och när jag står jämte dem blir jag inspirerad, men jag får även en kraftig kalldusch, jag är inte där, jag kunde lika gärna vara en sumobrottare som vägde 100kg. Det är inte kul att känna att man står som en valross och försöker leta upp nån stackars muskel därunder mitt lager av fett. En teamkamrat tog en bild på mig förra veckan, och när jag fick se den sjönk hela mitt självförtroende, "ser jag verkligen ut sådär?" Det låter kanske helt sjukt då många skulle anse mig som normalviktig men jag ser det helt annorlunda, jag vet hur jag KAN se ut med rätt kost och träning, det är så jag har identifierat mig sedan tävlingen. 

Jag vet att det kräver tid, jag vet att min form inte ska vara tajt nu. Det är trots allt 20 veckor tills jag ska tävla. Men jag trivs inte riktigt i den formen jag är i nu, det tog tid innan jag vågade äta ordentligt, det gick ganska lång tid innan jag åter hittade min styrka på gymmet - men det är nästan så jag skulle kunna offra det sociala och min styrka för att känna mig bekväm i mitt skinn igen. 

På samma gång känner jag att varje gympass måste leverera något, jag behöver förbättra mig, öka farten, öka vikterna. Men hur långt kan man dra det här utan att det blir skadligt? Om jag inte är helt slut och svettig känns det dom om jag inte gjort tillräckligt. Om jag känner att jag faktiskt orkar umgås med min sambo känns det som om jag fuskat med träningen. Hur skevt är det? 

Jag har precis återhämtat mig från en 4-dagars horribel träningsvärk i benen, men det är det enda kvittot på träning jag får. Ingen annan muskelgrupp ger mig träningsvärk, min hjärna verkar vilja ta det som förlust, att mina pass inte är hårda och utmanande nog. Trots byte av upplägg nu så får jag ingen värk alls. 

Jag kan föreställa mig hur folk nu börjar kategorisera mitt inlägg som något ohälsosamt, sjukligt och onormalt, men i vår värld, fitnessvärlden är det här mycket vanligt, mer än du tror. Jag ville ställa mig upp och säga detta då min milda variant av kroppsdysmorfi inte är ett rop efter komplimanger och att det är ett verkligt fenomen. Verkligheten är att jag inte ser mig som andra ser mig.