En vinnare

För mig i livet (och i tävlingsvärlden) är det viktigt att presentera en personlighet som är ödmjuk men ändå uttrycksfull, stark men ändå insiktsfull. Många som håller på med fitness är egocentriska till en sådan utsträckning att det enda som räknas är deras röst och förväntar sig alla vara hänförda och lyssna på dem. För mig är det ohyfsat att avbryta folk, snäsa av människor eller döma. 

Många gömmer sina egna svagheter genom att attackera andra - medans jag vill lära mig mina svagheter så jag kan jobba på dem. 

       Man blir ingen vinnare av att hela tiden träna på det som man är bra på, det man känner sig säker och stark på, det som skiljer agnarna från vetet är de som gräver djupt, ser sina svagheter och försöker förändra dem. 

När man har "det" kan ingen komma åt dig! Här är något jag försöker uppnå, att vara en värdig konkurrent, en makt att räkna med. Jag skulle inte stöddigt måla upp mig som en diva och alla skall falla vid mina fötter, jag vill hellre framstå som en självsäker men ödmjuk medtävlanden. Jag skulle inte sätta krokben på min största konkurrent, jag skulle skaka hennes hand och önska henne lycka till. 

Jag är otroligt tacksam för mycket i mitt liv, att känna tacksamhet är för mig motsatsen till att vara avundsjuk och önska att man kunde vara mer si, eller se mer ut så.. Det är inte realistiskt, jag fick mina kort (mitt DNA, min inställning, och det stöd jag får) det är de korten jag får spela med, kanske om jag är smart så kan jag vinna även om jag har sämre kort än den som står jämte mig på scen. Sedan kanske hennes kort inte är så bra som hon får det att se ut? Kanske har jag  en mer välrundad utstrålning? Kanske kan jag presentera mig bättre? Och det allra viktigaste, det spelar ingen roll vad JAG tycker, det är inte jag som dömer, det är inte upp till mig. Det jag kan göra är att jobba på mina svagheter, bli en värdig medtävlanden och göra mitt bästa!

Jag har fått en boost av självförtroende, trots bakslag så ser jag ett stort värde i det jag utstrålar, jag känner att jag utvecklas och att jag har ett fint stöd. Jag värderar min sunda inställning till tävlingen som annars kan få hemska konsekvenser. Jag har också en hög integritet där jag försvarar mig (och andra) om det är nödvändigt. 

Magrutor är inte synonymt med hälsa

I en värld där vi är så fokuserade på det yttre, samtidigt som allmänhälsan blir allt sämre och folk får ålderssjukdomar, utmattningssyndrom, depression och ångest, så tycker jag att hälsan verkar komma i skymundan för våra mål. Man strävar efter stora armar, en snygg rumpa, smala lår osv.

Det här är min sambo, 
han lider av ulcerös kolit, tillhör kategorin IBD (Inflammatory Bowel Disease),

 bilden till vänster är han frisk och symtomfri och njuter av mat och träning. Levnadsglad och positiv.

På bilden till höger har han under sitt livs värsta skov varit inlåst i vår lägenhet på grund av att han måste ha tillgång till toalett. Han har kramper och sover ingenting på nätterna och har svårt att vara social och glad. 

Han har tappat 10 kilo på två veckor under sitt skov, mycket av detta viktras kommer från muskler då han inte hade så mycket fett att ta av, som vi alla vet är muskler värdefullt för vår hälsa (framförallt vår hjärtmuskel) och det är mycket svårt att bygga muskler - framförallt för honom eftersom han är en så kallad hard gainer. 

         Skulle jag lägga upp en bild på hans magrutor utan någon typ av förklaring skulle jag säkert få massor av "likes" på Instagram och folk som skrivit "Bra jobbat" "Snygga ABS" osv. men i själva verket är hans tillstånd ingenting att applådera eller glädjas åt. Många års uppbyggnad av muskler äts upp för varje dag han äter dessa starka mediciner och eftersom han inte sover och inte får behålla mat så gör det inte saken bättre. Så kan folk se skillnad på hälsosamma magrutor och icke hälsosamma dito? 

Hur vridet är det inte att rippade magmuskler är så viktigt att man inte ser att det kan vara skadligt?

Många lider i tystnad med en IBD sjukdom, jag vill lyfta detta till ytan och göra folk mer medvetna om att det inte alltid syns på utsidan och att personer med IBD har en otrolig börda att bära på, det är ofta de får höra att de är inbillningssjuka och att de ska skärpa till sig. 

"Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) är ett samlingsnamn för sjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom. De vanligaste symtomen är magsmärtor, lös avföring (med blod- och/eller slemtillblandning) och viktnedgång. Båda sjukdomarna ökar och i Sverige har cirka 0,5-1 procent av befolkningen IBD, där andelen med ulcerös kolit är något högre. IBD debuterar vanligen vid 15-40 års ålder och förekommer i samma omfattning hos både kvinnor och män. IBD går inte att bota, men rätt individuell behandling kan skapa förutsättningar för god livskvalitet." 

läs mer här: www.ibd-koll.se

Det finns inget bot mot denna typ av sjukdom, i vissa allvarligare fall kan stomipåse och/eller avlägsning av hela eller delar av tarmen som är angripen. Det är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper den egna kroppen och i många fall så får man följdsjukdomar, exem, ledsmärta, tjocktarmcancer, tarmvred, njurskador m.m.

Tänk på att alla kanske inte ser sjuka it, men kämpar otroligt mycket med sin åkomma, vad det än kan vara. 

Internationella kvinnodagen

Några ord om den Internationella kvinnodagen. 

För mig är den här dagen helt befängd! En dag om året ska man respektera kvinnor? En dag? 

För mig är det internationella JAG-dagen - den dagen innebär att JAG är värdefull men också fullt ansvarig för mina egna handlingar, JAG har en talan men det betyder inte att jag friskriver mig från allt jag säger, JAG har rätt till en likvärdig lön men då måste jag också jobba för den. 

På något vis har feminism tagit en konstig sväng åt att kvinnor är offer, som skall kvoteras in i en yrkesroll, som skall ursäktas i olika situationer för att man är kvinna - ja vi är olika men vi är fortfarande ansvariga för hur vi beter oss och hur vi framställs. 

Ett exempel är misshandel där mannen råkar ut för kvinnans fysiska eller psykiska våld. Ett slag är ett slag oavsett vem det kommer ifrån. 

Världen är full av dessa JAG, varje person är ett JAG, som har en egen uppfattning om allt, som har egna drömmar och lever i sina svårigheter, så varför göra det svårare än så? 

Oavsett om JAG är kvinna eller man

Jag utlyser internationella JAG-dagen 365 dagar om året. 

Stress + missuppfattning

Det är bestämt, jag skjuter upp mitt tävlande till hösten, anledningen till detta är att jag hade missuppfattat kostschemat och ätit fel i en hel månad vilket inte egentligen förstörde mitt tävlande - men min motivation och mitt momentum gick rakt in i en bergvägg! 

Jag kände mig som en idiot när det här uppdagades och jag började ifrågasätta varför jag ens gör det här. Till den grad att jag inte längre tyckte någonting i min dag kändes rolig. Jag kände stressen krypa på och min sömn blev störd, jag vart irriterad för ingenting och hade svårt att koncentrera mig på någonting och aptiten car son bortblåst - väggen var nära. 

Ett möte med den återvända coachen som varit utomlands gjorde klart för mig att jag KAN ställa upp, men till vilket pris och med vilka resultat?? Det stod klart att skjuta på tävlingen var det rätta för mig och så snart jag tagit beslutet lättade 100kg från mina axlar. Jag kunde andas igen!

Jag är bara människa, jag sätter ingen skuld hos varken mig själv eller hos min coach. Ett ärligt (men klantigt) misstag. Och ingenting jag kan göra åt det nu, så jag blickar framåt och siktar på höstens tävlingar för att gå så långt jag bara kan!

Så idag har jag anmält mig till Carina Isakssons workshop där jag får tips om posering, regler och nya I-walk och jag är så taggad för detta, blir en nytändning som jag verkligen behöver nu!

Lite posering i duschen på Nordic får avsluta detta inlägg!

And that's how the cookie crumbles!