Det som går upp måste komma ner säger man ju, men jag vill vända på det, om man som jag varit nere i ett par dagar och folk i min närhet som min fantastiska sambo och coachen rycker upp mig så känns det genast bättre! Vaknade idag med mer motivation och ett mycket gladare humör än på flera dagar. Sedan träffade jag solstrålen själv på min morgoncardio som alltid lyser upp tillvaron, Sindy, det är dig jag pratar om ja.. Maja har också ett finger med i spelet eftersom hon peppade mig på kvällspasset igår på gymmet och även om jag har svårt att ta till mig allt snällt som folk säger så har det inverkan på hur jag ser mig själv.
Idag har jag gått tillbaka i tiden och tittat på bilder och räknat lite på hur jag förändrats. Provat klänningar jag köpte närt jag var som störst och insett att de är för stora nu. Yay!
Det kommer bli mer dippar och fler dagar där det är tungt, nu är det snart 10 veckor kvar och vi drar åt kosten, bibehåller träningen och kör på som fan nu! #homestretch
Ett orosmoment är min födelsedag som är något ångestfylld då jag vet att de som firar mig kommer att förvänta sig fika, tjata på mig att "du som tränar så mycket kan väl unna dig" men det är inte så lätt, en kaka blir lätt 10, så jag ska försöka komma på något som innebär en kul aktivitet och INGEN fika.. Tips mottages gärna :)
En annan sak jag märkt är att diethjärnan börja infinna sig, höll på att hälla mjölk i min iPhone, lagt saker på konstiga ställen och hittar inte ord ibland.. så om det här inlägget är stökigt så vet ni varför och det lär bli värre.
PÖSS!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar