Sociala regler

Jag ser dagligen dom som slavar under sociala regler och är "helt perfekta" man sitter rakt i ryggen, ler lite lagom så man ser tänder men inte tandkött, inte agerar ut om någon tränger sig före i kön, man dansar lagom snyggt på krogen och visar upp sitt lagom liv i sociala medier. Ler men inte skrattar i någonting roligt händer, äter pizzan med bestick i musbitar trots att du hellre ville rulla ihop hela skiten och lägga den i din köttkvarn till mun och bara sluka den! På gymmet gör man inte en min för tänk hur man skulle se ut om man tog i lite, (troligtvis skulle man se mer resultat) Skräcken för att inte vara perfekt är paralyserande

Hur skulle det vara om du såg en snubbe gå in i en stolpe och du bara asgarvar livet av dig? Tänk om du fotobombade den där tråkigt propra bilden på bröllopet? Tog ett kort på den misslyckade middagen som blev till kol? Tar på dig tröjan bakåfram bara för att du kan? Le efter att du klarat av att springa 10 intervaller i den där hemska uppförsbacken?

Måste jag vara så allvarlig och seriös hela tiden, måste jag sitta med knäna ihop och rak i ryggen, måste jag röra mig i den snäva lilla box som kallas samhället?

Nä jag vill inte!!  Jag vill leva ut mina känslor, skratta högt, brista ut i spontan dans, springa genom ett hav av duvor, hoppa i vattenpölarna, gråta när jag blir ledsen och säga det jag tycker! Ta en bild på min stora diskhög i köket och skriva att jag har bättre saker för mig! Ta en bild ur min sämsta vinkel och skratta åt det! 

Att jag tillåter mig själv att vara som jag vill vara och inte låtas tyglas, det är min kärlek till mig själv!

         Don't be normal, be you!