Efter regn..

Det som går upp måste komma ner säger man ju, men jag vill vända på det, om man som jag varit nere i ett par dagar och folk i min närhet som min fantastiska sambo och coachen rycker upp mig så känns det genast bättre! Vaknade idag med mer motivation och ett mycket gladare humör än på flera dagar. Sedan träffade jag solstrålen själv på min morgoncardio som alltid lyser upp tillvaron, Sindy, det är dig jag pratar om ja.. Maja har också ett finger med i spelet eftersom hon peppade mig på kvällspasset igår på gymmet och även om jag har svårt att ta till mig allt snällt som folk säger så har det inverkan på hur jag ser mig själv.

Idag har jag gått tillbaka i tiden och tittat på bilder och räknat lite på hur jag förändrats. Provat klänningar jag köpte närt jag var som störst och insett att de är för stora nu. Yay!

Det kommer bli mer dippar och fler dagar där det är tungt, nu är det snart 10 veckor kvar och vi drar åt kosten, bibehåller träningen och kör på som fan nu! #homestretch

Ett orosmoment är min födelsedag som är något ångestfylld då jag vet att de som firar mig kommer att förvänta sig fika, tjata på mig att "du som tränar så mycket kan väl unna dig" men det är inte så lätt, en kaka blir lätt 10, så jag ska försöka komma på något som innebär en kul aktivitet och INGEN fika.. Tips mottages gärna :)

En annan sak jag märkt är att diethjärnan börja infinna sig, höll på att hälla mjölk i min iPhone, lagt saker på konstiga ställen och hittar inte ord ibland.. så om det här inlägget är stökigt så vet ni varför och det lär bli värre.

PÖSS!!

Dipp och bikini

Det är nu det börjar, min kost är förändrad och jag tränar fortfarande lika mycket (nja lite mer) och det börjar kännas lite jobbigt, humöret efter frukost är självmordsbenäget och jag känner för att slänga upp händerna i luften och bara ge upp. Och trillat dit med fusk så det skriker om det, men jag har pratat med coachen och han har försäkrat mig om att han tror på mig och att det jag känner är vanligt och att det är nu man skiljer agnarna från vetet. Så det är väl att stå i och hitta vägar till lycka via något annat än mat. 

Har varit hos sömmerskan idag och pratat med henne om min tävlingsbikini, ska bli kul att få den uppsydd och känna tävlingsnerverna dyka upp! Kommer att bli jäkligt bra iaf! 

Mittinattenblogg

Massor har hänt, vi var uppe i Åmål och hälsade på mina farbröder med sambon, syrran och farsan i helgen, hade så trevligt att det kändes nästan som förr, avslappnat men ändå skitkul! Lördagen bestod av en titt på sm i bodybuilding och min coach Johnny Skoglund som tävlade och även Isak Melin, båda asduktiga och väl värda sina silvriga pokaler! 

Söndagen fick bestå av traskande i skogen och letande efter kantareller, vi hittade mest älglöss och jade panik! Men lite svamp blev det..

Allt eftersom dagarna går nu känner jag att jag halkat efter och det verkar som om jag blir omsprungen av alla, men efter dagens mätning och pepp från Johnny har jag hittat ett lugn igen, det händer faktiskt grejer, jag är bara för blind för att se det med egna ögon. Imorn väger jag och mäter lite för att se exakt vad, vi gjorde även en. Mätning men jag har ingen aning om vad det blev. Kostschemat blev helt ändrat med nu 85 dagar kvar så är det dags för upptrappning och fokus på rätt näring på rätt tid. Aka näringstiming. Får se om det händer något de närmaste veckorna, men mitt cheatmeal är borta.. Så jag hoppas att jag gör såpass bra ifrån mig att jag får unna mig nåt på min födelsedag :) 

sov gott mina vänner 

Vilan är din bästa vän 

Jonglera gym, diet och ishockey

Jag är girig, jag vill göra ALLT! Så idag när jag satte mig i bilen och körde till ishockeyträningen var jag skeptisk, orolig och lite avskräckt eftersom laget inte riktigt öppnat sig mot mig. Men när jag kom dit och tränade is i 2 timmar kändes det bra, jag är inte där för att göra någon annan glad, jag gör detta för att det är så sjukt kul, bra träning och ett bra tillskott i min träningsrepertoar! 

Teknikmässigt har jag inte tappat så mycket, benstyrkemässigt är jag starkare idag än innan jag skadade mig. Mentalt är jag starkare nu, min självbild är helt annorlunda och jag är ännu mer utvecklingsfokuserad! Så jag har tänkt att så länge dieten och humöret tillåter kommer jag att köra ishockeyträningen 2 ggr i veckan, fortsätta min 5-split på gymmet och varannan vecka hoppa över benpasset så jag får lite vila. Jag tror själv att detta kommer att ge mig den extra skjutsen i min kamp mot Luciapokalen, jag kommer ha mindre vila men mer varierad träning och lite tävling! Som om det inte räcker med bodyfitness tänker du nu, men jag tycker om tävlingsmomentet att köra jämte lagkamrater och få rushen av matcher igen, när jag skadade mig i januari var jag helt förkrossad, hockeyn var en stor del i mitt liv och min träning var sjukt viktig för mig, så att komma tillbaka starkare känns helt rätt!! 

Jag vill passa på att tacka de läsare jag har, jag får inte ofta kommentarer (hint hint) men jag känner att jag kanske inspirerar eller hjälper någon, eller bara skänker lite go läsning till någon som har en dålig dag! Mycket spännande händelser kommer i framtiden, saker som är hemliga än så länge, men häng kvar, det kommer bli grymt!!

Dear sugar..

"Kära socker, jag har länge gått och funderat på dig, du är söt och oemotståndlig, du skänker trygghet och tröst, men det ligger en mörk skugga över dig som kväver mig, som stryper min tillförsel av förnuft, du missleder mig till att komma tillbaka och du ljuger för mig! Aldrig har jag träffat något så lömsk, lovar så mycket och i slutändan är det jag som får betala! När jag är med dig så är det bra en liten stund men du kräver så mycket tanke och tid i min hjärna och jag tycker inte att den här relationen är hälsosam längre, jag vill göra slut. Ja vi kan väl vara vänner och ses någon gång då och då, men jag vill aldrig låta dig ta över mitt liv igen, sopa mitt förnuft under mattan igen. Kanske är det mitt fel, jag kan inte hantera dig, du blir min drog och jag kan inte sluta tänka på dig, så jag faller dit gång efter gång och du roffar åt dig så mycket av mig att ni hjärna blir helt dimmig! Du mörkar dina intentioner att det är BARA den här gången, BARA en bit.. Men håller aldrig det löftet, jag ger dig lillfingret men du tar hela handen och tillslut är hela jag uppslukad i ditt våld. Hungrig men illamående, du ger mig huvudvärk och dåligt samvete, som leder till frågor som "vad är det för fel på mig" "varför kan jag inte lita på mig själv i din närvaro?"

Utan dig är jag en helt annan person, jag är glad, pigg och självsäker, jag vet vad jag behöver och kan inte lockas av tillfälliga förbindelser. Jag kan tänka klart och leva i nuet, behöver inte finnas en skugga av dig när jag sitter ensam. Du är där, överallt, i sånger på radion, i affären, på bion, i reklamen. Men jag har bestämt mig, jag vill inte vara din slav längre! 

Så farväl och låt oss vara vänner, eller bekanta och du kan väl titta in någon gång vid jul?"

Under September månad kommer jag att ge upp socker, med lite hjälp av appar och vilja av stål så tror jag att det går! 

Bakgrunden är att jag under semestern tillät mig att äta en helt vanlig chokladkaka, som sedan blev två.. Som dagen efter blev en fika, som sedan blev till ett fängelse! Här är mitt brev till sockret! 

Vågar du anta utmaningen och sluta äta socker en hel månad, analysera hur du mår efter du blivit av med suget, finn ditt gladare mer samlade jag? Häng gärna på mitt sockerfria september och berätta hur det går för dig, dela hur du mår, vad du känner! Jag hoppas att många vill göra detta med mig, jag vet att det kommer göra skillnad i ditt liv!