Vi skulle spela hockeymatch igår mot Linköping, jag känner mig extremt taggad och att jag verkligen kommer sätta ett poäng i min högra spalt. Sen händer det som inte får hända, jag trillar, åker in i målvakten och in i målet och hör hur det smäller i min höft. Några sekunder senare går det inte att stå på det. Jag tänker att det är någon stukning men efter att försökt "gå av det" inser jag att det är värre än så. Väl hemma har jag svårt att komma i och ur sängen. Jag ringer 1177 och de råder mig till att gå till vårdcentral och sedan röntgen och ortoped. Sagt och gjort har jag nu blivit slussad mellan väntrum och stenhårda stolar (som inte är så skönt när man har brutit röven, eller vad jag nu råkat ut för) nu på sista anhalt, hoppas jag, för domen. Vårdcentralen trodde att en muskel kan vara helt eller delvis av. Röntgenresultatet får jag först när ortopeden ropar in mig. Klockan är nu halv två och jag har varit här sedan tio. Kan inte påstå att jag har träffat på någon som verkar vara trevlig eller hjälpsam. När jag försökte bära jacka med handväska och papper samtidigt som man ska hoppa på kryckor, så kan man tycka att den, som ropar på mig otåligt står och stampar i golvet, kunde istället hjälpa till..icke! Dessutom när man suttit i flera timmar i ett väntrum så blir man så otroligt falskt lycklig tills man inser att man får sitta i ett annat väntrum minst lika länge..
Ingen som har frågat mig hur det är eller hur jag mår.
Det jag är rädd för är att jag inte kan träna så mycket som jag vill och på den nivå jag vill. Jag skulle idag gått på en kostrådgivning och träningsupplägg för att börja träna fitness. Det blir nog uppskjutet känns det som. Även om det bara är en muskel så kommer det ta tid att bli frisk igen. Så mina mål för sommaren är troligtvis inte realistiska längre. Men som sagt jag får vänta och se.
Sad Tezz over and out
Uppdatering: klockan är nu 16.20 och jag har fått konstaterat att det inte handlar om någon skelettskada, men väntar nu på att få en tid till magnetröntgen i veckan för att utesluta att någon muskel är av.
Timmar i väntrum: 6,5
Minuter med läkare under hela dagen: 20
Trevliga hjälpsamma människor under dagen: 1 person som höll upp dörren åt mig.
Uppdatering 2: nu har jag varit hemma tre dagar och ingen större framgång i rumpområdet. Däremot har jag fått tid till magnetröntgen så i nästa vecka kommer jag få ett definitivt svar och troligtvis en riddarn på när jag kan börja träna igen. Antar att det blir vattenjympa och rehab mesträning men det är ju bättre än att, som jag gjort idag, drömt mig bort i hur det känns att gå till gymmet och träna skiten ur sig. Nåja vad är väl en bal på slottet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar