Näthat, IRL-hat vs beröm och påhejjning

Ja dessa idioter som finns därute, de som rynkar näsan åt en när man nämner att man ska tävla, som gömmer sig bakom en datorskärm och är otrevlig och rent av taskig bara för sakens skull. Troll!

Nu har det varit lite för mycket opepp i mitt liv. Energitjuvar som försöker sänka mig och mitt humör och påverka mig så att jag kommer misslyckas. Tyvärr är det så att under diet har iaf jag ett mindre tjockt pansar mot dessa påhopp och jag börja tvivla på mig själv.. "Klarar jag det här? Har jag tagit mig vatten över huvudet?"

Så fort folk kommenterar eller gör den där klassiska blicken: synar en uppifrån och ner och ansiktsuttrycket talar ett tydligt språk.. Då verkar fröet sås, det frö som är min dåliga självkänsla som växer otroligt snabbt, som utvecklas och förändras till oro, prestationsångest och panik - vad har jag gett mig in på?!?

Inte heller ofta när man klamrar sig fast vid en kommentar som ekar i huvudet flera veckor senare.. 

"Varför börjar du så sent... sent... sent...."

 

"Du måste gå ner 10 kilo... kilo..... kilo...."

Som tur är har jag bra uppbackning, men det är inte lätt att täcka såna fula trollkommentarer med beröm, jag får svårare att skaka av mig det dåliga och suga åt mig det bra. 

Jag får ofta höra, det här kommer att gå bra, kämpa på nu - så går det inte in - det känns mest som om folk säger det för att de måste vara trevliga.

Men när man får höra "Du har den snyggaste jävla fysiken av alla som ska tävla i år" eller från coachen: "Här händer det grejer!!" Som ett svar på dagens instagraminlägg så kan man inte annat än att bli lite glad. Nästan rörd till tårar :')

MEN! Det är sjukt svårt att se sig själv från något annat perspektiv än där jag står, på vågen eller i spegeln och känna att det är långt kvar.. Jag kan inte se på mina bilder och tycka att jag gjort framsteg.

 Jag ser den där tjejen på båten som sitter som en påse nötter i Mexico - bikinin skär in typ en mil - ovetandes att hemsk vinkel och hållning förstör en fin semesterbild.. 

Eller den här olyckliga saken som precis bestämt sig för att satsa högt och tar sina före bilder, skamset i spegeln.. 

Tjejen på den här bilden har ingen aning om hur långt hon har kommit och vet heller inte hur långt hon kan nå, det finns potential att gå hur långt som helst, förlåt nu är jag osvensk och ger mig själv en komplimang (nån måste ju göra det)

Sista bilden är från idag, det är den här tjejen som kommer att ha ihjäl de andra tjejerna i bilderna ovan, bli bättre än vad de någonsin var och det är hon som kommer stå på scen i juni... 

Jag tävlar mot mig själv #maninthemirror