Stress och avstress

Inför jul och nyår har det varit ett högtryck på webbshoppen jag jobbar på, samtidigt mycket kunder i butiken, massor med samtal och mailfrågor, inte konstigt att man är lite uppe i varv när man åker hem? Sen direkt efter jobbet är det träning, dusch, mat och fix inför nästa dag och sedan sängen, oftast hinner jag inte ens mellanlanda framför tvn alls. Med träningsvärk i olika muskelgrupper varje dag och nya utmaningar så kan det bli lite mycket. 

Missförstå mig rätt - jag älskar mitt jobb (det var en fras jag trodde jag aldrig skulle yttra) men ibland blir det så mycket info som ska in/ut/hanteras/förmedlas att man blir lite grötig i huvudet. 

Idag fick jag utdelning på en Facebook tävling jag vann och jag fick prova taktil massage, för den som inte hört talas om detta är detta en beröringsmassage där man inte knådar utan man snuddar huden och med lätta händer stryker huden. Detta för att kroppen ska utsöndra hormoner som gör att man mår bra och kroppen går in i ett reparationsläge. Man känner sig lugn och omhändertagen, inga knådande på onda punkter utan varsam beröring såsom en mors hand mot sitt barns hud. Jag kan säga att jag känner mig helt annorlunda efteråt och min takt som jag hade dit sjönk flera kilometer efter massagen, verkligen avkopplande och ger en stunds introspekt. Lite som meditation för mig faktiskt. Kan varmt rekommendera att prova detta! 

Jag var hos In Full Bloom som finns på Byttorp i Borås, henne hittar man via Facebook om man söker. Hon lär även ut yoga och är utbildad hälsocoach. 

#själavård 

Klockan tickar

Än en gång har jag fått sitta och lyssna på "alla gör som dom vill men jag höjer ett varningens finger" - talet. Det börjar alltid som ett skämt och sedan blir jag påmind om att "klockan tickar" och "du kommer att ångra dig" medans jag försöker (utan att förolämpa någon) förklara varför jag INTE vill ha barn, men på det örat lyssnar ingen och "det blir annorlunda när du får dina egna barn" 

För 10000000000:de gången! Sluta tjata!! Det blir inget när, jag är inte intresserad av ett liv med barn - aldrig varit intresserad av det. 

Det är inte okej att en grupp med "välmenande" släktingar eller vänner ska pressa på en sån här sak på en annan människa. Jag vill hacka ut mina äggstockar och grilla dem så folk slutar tjata.. Seriöst det här måste få ett slut. 

Jag lever mitt liv så som jag väljer att leva mitt liv! Jag uppmuntrar alltid folk att följa sina drömmar och avstå från saker som inte leder dem åt den riktningen. Så varför kan folk inte acceptera mitt val och  låta mig följa mina drömmar?

Det är inte heller ovanligt att folk kallar mitt stora intresse för sjukligt och anorektiskt, som om det är hälsosamt att sitta och hinka i sig sprit varje helg och bli fetare för varje högtid som kommer och går, att sitta hemma i soffan och skamfälla folk som strävar efter hälsa, styrka och framgång? 

Inte nog med att alla vill att jag ska skaffa barn, så vill de även att jag ska träna mindre, bli fet och dricka mig full, för DET är vad normala människor gör! 

Nä jag vill inte gå med strömmen, jag vill inte vara som alla andra.

Dina tankar är vad du äter

Jag har reflekterat över kost och mående under en lång period och tänkte dela med mig av det jag har kommit fram till. När det kommer till dagens största samhällsproblem så tycker jag det ökar när det kommer till människors ångest, depressioner, stress och svårigheter att sova.

Det som många inte verkar veta om är att maten du äter påverkar i hög grad hur du mår, hur du tänker, om du tänker klart, positivt eller negativt, om du känner dig pigg och glad eller om du känner dig besegrad av dagen redan innan du gått upp ur sängen.

När jag känner mig nere är det oftast för att jag inte ätit det min kropp behöver eller om jag ätit stora mängder kolhydrater och transfett (läs pommesfrites) så känner jag mig tung och negativ och hopplös. Men om jag ätit grönkål, stekt med kycklingfilé och potatisklyftor känner jag mig redo att besegra världen!

Vissa som är deprimerade äter väldigt dålig kost, vissa personer som är enormt stressade äter dålig kost, vissa personer som har stora sömnbesvär - äter dåligt kost... Ser ni någon person som äter en balanserad kost med mycket fibrer, grönsaker i mängder och lagom med protein kontra kolhydrater som är tokstressad eller är deprimerad? Kanske inte så ofta..

Jag kan förstå att det blir en ond cirkel, man mår dåligt så då vill/orkar man inte anstränga sig i köket - på så sätt mår man sämre och orkar ännu mindre och spiralen blir svår att bryta. Men om man väljer att fightas tillbaka istället för att ge upp så kan man bryta den här trenden och komma ut starkare på andra sidan.

Folk brukar nästan störa sig på hur positiv och glad jag alltid är, men detta grundar sig i att jag dagligen rör på kroppen, svettas lite varje dag, äter mat som innehåller vitaminer och mineraler, fibrer och aminosyror som bygger upp min kropp, det är som uttrycket - min kropp är mitt tempel, jag tar hand om detta tempel med god näring så den kan ta mig igenom de svåraste av tider och göra mig starkare för varje motgång.

Det vill jag dela med mig av idag!

Overhead squat

Overhead squat är en av mina favoriter, kräver enorm koncentration och mycket bålstabilitet, den känns i alla delar av kroppen och kan hjälpa dig som har svårt att utföra vanliga squats att få ordning på formen då ryggen får en mer korrekt hållning tack vare att du har vikten ovanför ditt huvud - men börja lätt, för det här är riktigt svårt! 

http://www.sporthalsa.se/artiklar/sa-goer-du-en-perfekt-overhead-squat

Happy discofredag! 

Förberedelser

Jag kommer nu att gå in i en period där jag behöver fokusera på min tävlingssatsning, detta innebär en större ansträngning för mig som ska få in all träning, äta alla mina mål på bestämda klockslag, poseringsträna, visualisera och sova ordentligt. 

Det är ingenting enkelt med en tävlingssatsning, men det är också det som lockar mig, jag vill sträva efter det som är svårt att nå, jag vill bygga, öka och bli bättre! 

Detta kommer givetvis påverka mina relationer då jag inte kan vara lika spontan, jag kan inte äta ute (inte utan micro och ett ställe som tillåter matlådor) jag kan inte skippa träningen och jag har inte tid/lust att festa. Några av mina bekanta förstår, några inte, vissa vill sätta käppar i hjulet och vissa hejjar på mig. 

Det är ok, du gör som du vill - bara jag får göra som jag vill så löser det sig!

Om vi ses behöver du inte känna dig tvingad att fråga hur min diet går, inte heller ursäkta dig om du äter en bulle, jag har förståelse för att du gör som du vill. Men det jag kan bli sne på är om du försöker förminska min resa, förlöjliga det jag gör och tjata på mig att jag ska äta något jag inte vill. Eller att be mig att hoppa över träningen. Du skulle väl inte sägs till någon att sluta drömma och lägg ner att försöka nå den drömmen? (Faktiskt förvånansvärt många som detta händer och det är helt sjukt) 

När jag tränar på gymmet är det fokus på det, prata gör jag gärna före eller efter, ses gör jag gärna på mina vilodagar, över en kopp te, eller över en av mina åtta mål. 

Jag ber om ursäkt i förväg om jag är hängig, grinig eller om jag blir irriterad, det är inte lätt att hålla humöret uppe när man äter begränsat med kalorier. 

Jag ber om ursäkt för att jag kanske skrattar hejdlöst för jag kanske sa nåt knäppt, för hjärnan spelar ett spratt på en när man äter begränsat med kolhydrater. Jag måste också be om ursäkt om jag glömmer något viktigt, frågar samma fråga flera gånger, det är så mycket som ska hållas koll på i mitt liv de närmaste månaderna. 

Men jag är ändå samma person, lite smalare, lite mer fokuserad och samtidigt spridd - men jag gör mitt bästa och hoppas att jag kanske kan sprida ett gram inspiration till bara en person i min omgivning! 

Lånad bild

#shapebysharam

Starkare än någonsin

Under första delen av min diet (egentligen större delen av mitt liv)  har jag haft problem med min syn på mig själv, hur den inre dialogen låter och vad jag förväntar mig av mig själv. 

Allt detta jobbar jag på hela tiden men för några dagar sedan lossnade det ordentligt för mig och jag känner mig mer positiv än någonsin! 

Dels den lyckade mätningen och min coachs motiverande ord, men någonstans klickade mina ord till, allt som jag säger till mig själv är viktigt att det är i linje med det jag vill åstadkomma - hur ska jag kunna utvecklas om min inre dialog säger att jag misslyckas? 

Kanske en bidragande faktor att jag inte längre går milslånga cardio-sessioner likt en zombie på tom mage som ett "måste" utan jag springer intervaller med ett leende på läpparna (hur tvistad är jag?)

Kanske har alla djupdykningar i mina tankar och drömmar manifesterat en plan som jag faktiskt tror på

Hur som helst känner jag att självförtroendet ökar, därefter kommer styrkan på gymmet och jag vågar prova mer, tyngre och litar på min kropp mer, jag ökar vikterna på alla övningar, jag ökar farten på min HIIT träning - jag vågar till och med påstå att jag nu är starkare än någonsin! Och strävar efter att bli starkare för varje dag! Mentalt och fysiskt

Jag är djupt tacksam för de som läser min blogg och hoppas att det ger mina läsare inspiration, nöje eller eftertanke 

Mätning hos coachen och ett riktigt gott mål mat

Idag har jag varit och träffat bästa Coachen Sharam för lite mätning och planering inför kommande tävlingsår. 

         Jag gick in med känslan att jag totalt skulle falla platt och ha gått upp i fettprocent då jag inte hunnit få i mig alla mina mål och missat träningspass då vi haft mycket på jobbet. 

Men mätningen visade - minskning på alla punkter och en total minskning på 3% fett! Det kändes som en jättevinst med tanke på vad jag hade räknat med! Jag har sedan jag börjat samarbeta med Sharre (😜) minskat hela 3 kilo fett men gått upp 600 gram och ökat som bara denni styrka! På 7 veckor!! 

Det fick mig och coachen att smida lite nya planer (som jag faktiskt inte tänker dela med mig av) men en sak är säker - det blir mer än en tävling under 2016!

Så detta var jag tvungen att fira med ett rygg, triceps och magpass på Mordic Wellness, sedan en måltid som blev helt fantastiskt god! Brysselkål brynta i smör, en sallad med en skvätt olivolja, salt och peppar på - tillsammans med gnocchi och en sås gjort på mandelmjölk, kalkonbacon och soltorkade tomater. 

Det blev såå gott! 

Till efterrätt kokar jag mormorskola som vi alltid gör till jul i vår familj, chokladrutor som smälter i munnen och smakar gudomligt!

Serverat med lite glögg! 

Nu ska jag njuta av helgen innan den tar slut :) 

#shapebysharam

Prestationsångest och sumobrottare

Vi träffas en gång i veckan, coachen drar ihop teamet och vi tränar ihop och poserar och umgås, det är en fantastisk grupp människor med högtflygande mål och härliga individer. 

Jag personligen har svårt att känna att jag passar in eftersom jag vill se mer ut som en som ska ställa upp i en tävling! 

Vår posering görs i line och däribland finns det tokdeffade tjejer som tävlat nyligen och när jag står jämte dem blir jag inspirerad, men jag får även en kraftig kalldusch, jag är inte där, jag kunde lika gärna vara en sumobrottare som vägde 100kg. Det är inte kul att känna att man står som en valross och försöker leta upp nån stackars muskel därunder mitt lager av fett. En teamkamrat tog en bild på mig förra veckan, och när jag fick se den sjönk hela mitt självförtroende, "ser jag verkligen ut sådär?" Det låter kanske helt sjukt då många skulle anse mig som normalviktig men jag ser det helt annorlunda, jag vet hur jag KAN se ut med rätt kost och träning, det är så jag har identifierat mig sedan tävlingen. 

Jag vet att det kräver tid, jag vet att min form inte ska vara tajt nu. Det är trots allt 20 veckor tills jag ska tävla. Men jag trivs inte riktigt i den formen jag är i nu, det tog tid innan jag vågade äta ordentligt, det gick ganska lång tid innan jag åter hittade min styrka på gymmet - men det är nästan så jag skulle kunna offra det sociala och min styrka för att känna mig bekväm i mitt skinn igen. 

På samma gång känner jag att varje gympass måste leverera något, jag behöver förbättra mig, öka farten, öka vikterna. Men hur långt kan man dra det här utan att det blir skadligt? Om jag inte är helt slut och svettig känns det dom om jag inte gjort tillräckligt. Om jag känner att jag faktiskt orkar umgås med min sambo känns det som om jag fuskat med träningen. Hur skevt är det? 

Jag har precis återhämtat mig från en 4-dagars horribel träningsvärk i benen, men det är det enda kvittot på träning jag får. Ingen annan muskelgrupp ger mig träningsvärk, min hjärna verkar vilja ta det som förlust, att mina pass inte är hårda och utmanande nog. Trots byte av upplägg nu så får jag ingen värk alls. 

Jag kan föreställa mig hur folk nu börjar kategorisera mitt inlägg som något ohälsosamt, sjukligt och onormalt, men i vår värld, fitnessvärlden är det här mycket vanligt, mer än du tror. Jag ville ställa mig upp och säga detta då min milda variant av kroppsdysmorfi inte är ett rop efter komplimanger och att det är ett verkligt fenomen. Verkligheten är att jag inte ser mig som andra ser mig. 

Mätning, progress och hjärnspöken

Jag var igår hos coachen och gjorde en mätning, jag var helt inställd på att jag skulle få dåliga nyheter och att jag skulle falla platt på marken. 

Det har varit tufft vissa dagar och jag har trillat dit mer än en gång, men ihärdig och tillbaka på banan så snart jag insett mitt fel så har jag tappat fett och byggt muskelmassa. Träningen har blivit mycket mer givande med hiit istället för cardio och jag ökar massor på gymmet!! 

Så vågen började på 57,4 kg för tre veckor sedan och igår var morgonvikten 58,1kg (denna fasa! Hur ska det gå hos coachen nu??) men efter kalipermätningen så fick jag reda på att jag minskat 1,5% i fett och lagt på mig muskler och vätska (den där veckan ni vet). 

Jag har tyckt att det inte händer någonting alls med mig, eller så har jag inbillat mig att jag blivit mindre fit och mer fet under de första veckorna på dieten, här är det nog bristen på foton och distans till mig själv som är boven till dessa hjärnspöken. Men jag har sagt till mig själv, lita på coachen, gör det som krävs och gör det bra! 

En blygsam start men jag är taggad att få ett cheatmeal i veckan, för min hjärna klarar inte av att acceptera noll fusk.. Då blir det tvärt om för mig! 

Senare på torsdagen var det teamträff med bästa teamet #shapebysharam 

Det är riktigt kul att träffa "familjen" och se framgången och få så mycket inspiration av de som tävlar snart, några ska upp på luciapokalen, decembercupen och några kör längre fram. Alla är positiva och peppar! 

Jag är dock den enda som kör bodyfitness för tillfället så det blir mest fokus på bikiniklassen. Men jag har inte ont av det, jag kör på! Filar även på design av min nya bikini som jag tror kommer bli succé! Men jag ska göra lite ändringar för kupan är väl stor för mina diettuttar "fniss" 

Dagen idag har varit fläckad av migrän, startade morgonen med en spyattack och sedan desperat letande efter ett öppet apotek, det slutade med att jag stod och hängde på dörren när de öppnade likt en alkis vid systembolagets portar! Tog medicinen och somnade om i en timme. Det gick inte bort helt men jag åkte till jobbet ändå, efter 6 timmars arbete var migränen tillbaka så nu vill jag bara sova och bli av med skiten! Ingen träning idag #skitockså!

Det var allt för den här gången, ska ta formbilder på mig imorgon så jag kan se förändringen. 

Tackar ödmjukast för att ni tar er tid att läsa min blogg!

Startgroparna

Ja här är min dagsform, inget som man skryter med, men jag har jobbat hårt på att försöka öka i muskelmassa under min offseason, 

Såhär i början av dieten är det svårt att avstå från allt som jag tycker om att äta! Men med planering och storkok så fixar jag hungern ganska bra, sötsuget kommer ibland ändå, då ligger cola zero bra till hands! 

Failing to plan is planning to fail

Så påsar med mat och träningsväskan redo har jag mitt på det torra! Eftersom jag inte kör någon morgoncardio så får jag sova ut och vilan är något jag prioriterar då jag inte vill bli stressad och förlora viktig tid för fettförbränning! 

Teamträffarna är guld värda, då min coach får träffa mig och jag ser mina tävlande teamisar bli stenhårda och det motiverar mig!

Nu kör vi!

Folks förmåga att skryta, poseringsträning och teamträff igår å en kul överraskning

Igår var jag på uppstartsträff med coachen, ingen mer än jag kan vara så nöjd med min kost! Jag älskar mitt schema! Enkelt, smakfullt och varierande!  Vi gjorde en första mätning, vägning och en plan för mina första tre veckor på denna diet. 

Mätningen kändes ok, jag har gått upp 6 kg sedan min tävling i juni och gått upp ca 6-7 procent i fett sedan dess, så lite muskler har jag nog lyckats träna till mig under offseason perioden jag haft! 

Senare på kvällen hade vi teamträff och tränade ihop sen körde posering vilket var ovant eftersom det är ingenting jag gjort sen tävlingen. Galet hur man tappar fort! Teamet är verkligen en familj och alla är så snälla! Gick och lade mig igår på moln och drömde om hur jag fick ducka för folk som försökte tvinga i mig kakor! Haha! 

När man går på diet, så känns det som om folk måste hävda sig och trycka på att "minsann så äter jag en diet på pizza, sörplar i sig bearnaisesås och dricker öl varje dag!" Precis som om personen skryter om hur illa personen tar hand om sin kropp. Det är för mig helt galet! Att stå och skämta om hur man skyfflar in cancerframkallande halvfabrikat i käften och tro att jag ska bli imponerad av det?! 

Det verkar vara något som lockar fram det här - när jag går på diet så är det alltid någon (typ varje dag) som "skryter om sin ohälsa" på det här viset. Typ "Haha den enda träningen jag gör är ölen till munnen, ha ha ha!" Ska jag tycka synd om människan? Är det någon typ av skyddsfunktion? Man ser ju sällan folk som skryter om att de har fått lungcancer? 

Det verkar nästan vara provocerande för folk att jag valt att gå på kostschema och tränar varje dag, "nä fyy! Det skulle jag ALDRIG kunna göra!? Hålla på sådär?!" 

För att må ett mål så behöver man offra saker, lägga sin själ i det man gör och vara lite annorlunda än familjen fredagsmys (hela veckan).. Är det så konstigt?

Jag gissar på att många som tävlingssatsar hör detta ofta. Dela gärna med er av era värstingar :) 

Fick reda på idag att jag blir Smartson testare för kalkonkött! Wihoo! Kul ska det bli att prova det, för kalkon har ju ett sjukt högt proteininnehåll! Ingelsta kalkon in da house!

Nytt team, ny coach, nytändning, nu jäklar kör vi!

Ni förstår givetvis att jag haft en liten offseason period med mindre träning, mer tid för jobb och sambo och mina vänner som saknat att jag inte kunnat vara med på galenheter på fyllan. Jag har tagit mig tid för reflektion och nu känner jag mig redo att sikta mot stjärnorna! Därför kan jag gladeligen informera er om mitt nya team, Team Shape by Sharam och coach är givetvis Sharam Danesmand i egen hög person! Har givetvis mycket bra kontakt med Johnny Skoglund och hänger i hans butik mellan varven och tjötar hål i huvet på Helen Skoglund. 

Det känns riktigt bra att jag bestämt tävling, kosten börjar vi med på onsdag och jag ser fram emot strukturen och den  framgång som jag strävar efter! 

Såå, jag tänker ställa upp i Tyngre Classic på våren, och hoppas på att kunna vara (för att citera Carina Isaksson) #knallig och vass som en kniv! Lysa på scen i en ny kreation som jag själv ska fixa till! Sminket gör jag själv och säkert håret också som tidigare. 

Jätteexalterad! 

Om någon söker sminkös och lättare hårfix finns jag tillgänglig till luciapokalen - i boråsområdet! Kontakta mig på FB Therese Svensk Hultberg

Om du någonsin haft riktig migrän...

För dem som har haft migrän så kommer många av er känna igen sig (även om allas migrän är olika) och för dem som lättsamt beskriver sina "vanliga" huvudvärkar som migrän -> skit ner er ni vet inte hur det är! 

Jag kan börja med det som kanske inte många vet, migrän är inte huvudvärk egentligen, det är en neurologisk sjukdom som påverkar hjärnan. Ett symptom på ett skov är huvudvärk. Men ingenting som den skallebank man får då man druckit för lite vatten (eller för mycket vin). Förutom känslan av att det bor en Alien i hjärnan som försöker ta sig ut, så finns även dessa ganska vanliga symptom: yrsel och balansproblem, illamående och kräkningar, synstörningar och synbortfall, tinnitus, tröghet i talet, diarré, förstoppning, uppkördhet, aptitförlust, konstiga cravings, ljudkänslighet, ljuskänslighet, luktkänslighet, känslighet mot beröring, balansproblem och så kallade headrush, svimningar, domningar eller stickningar i armar och ben.. Det är ett axplock av vad migrän orsakar. Då har jag inte listat biverkningarna på medicinerna som används för att lindra migrän.

För mig så börjar det oftast med att jag känner mig tung och deprimerad, ganska snabbt kommer illamåendet och kräkningar, jag får ont i nacken och blir väldigt rörelsekänslig, ljuskänslig. Magen känns som om den stoppat upp all matsmältning (även om jag inte ens ätit något) huvudvärken kommer och det med kraft, det är som om någon står med en slägga och försöker bryta upp skallen på mig, vi minsta ansträngning blir det värre och jag gråter av smärta, hållandes i huvudet som om jag är rädd att det kommer sprängas. Hjärnan svullnar och en kraftig tinnitus börjar slå ihop med pulsen i mitt högra öra, jag hör bara det, varje minut, för varje hjärtslag slår det och susar i mitt huvud. Ingenting gör det bättre, jag går från sängen till soffan till badkaret. 

I desperation försöker jag isa mitt huvud, sova, dricka te... Ingenting hjälper. Jag har redan tagit maxdosen av triptaner och det hjälper ingenting, det är tredje dygnet jag har den här migränen, jag är så trött på mitt huvud och min sjukdom. Jag som skulle ha en trevlig helg, träna och träffa folk. Istället jag jag legat som en strandad val, hjälplös i behov av att någon skulle hitta mig och hälla vatten över mig så jag inte torkar ut.. 

Tinnitusen ändrar karaktär från ett pulserande sus till känslan av att vara inuti en kyrkklocka som ringer konstant, nacken dödar mig, jag känner hur det sprider sig i hela mitt axelparti. Kan inte bara den här dagen ta slut?

Jag har oftast min migrän över helgen, det verkar vara konstiga makter som inte anser att jag förtjänar att ha helg. 

Så vad orsakar migrän? Man pratar huvudsakligen om hormonförändringar, framförallt hormonet serotonin. Detta kan förklara varför fler kvinnor än män upplever migrän då vi har en mindre jämn hormonfördelning under månaden. Många talar om olika födoämnen som triggar, men även här är hormoner i görningen. Vissa födoämnen innehåller hormoner eller hormonhärmande ämnen. Vissa födoämnen skapar hormonförändringar via histaminer och vissa aminosyror. För lite sömn, för mycket sömn, brist på träning, stress kan vara triggers. Parfym, blinkande ljus och höga ljud kan orsaka anfall. Även mitt humör kan orsaka att migrän blossar upp. 

Känner du någon som har migrän kan det vara smart att inte spruta parfym på dig när ni ses, vid ett eventuellt anfall se till att personen får vara ifred, i ett tyst mörkt rum med god ventilering. Personen  kanske inte säger det men vill troligtvis vara ensam. Ska du åka till Apoteket åt den drabbade så är ordet triptaner det du ska ange till apotekspersonalen.

En kortfattad film om migrän:

http://youtu.be/N8TzqrRbPlY 

Tänk på att det är en sjukdom som inte syns på utsidan och det ÄR en verklig sjukdom - att påpeka att "det är bara lite huvudvärk" är bara idiotiskt och ignorant. 

Livet utan kvarg - del 2

Jag har nu varit utan mjölkprodukter i en månad. Jag berättade i tidigare inlägg att jag hade stora problem med acne och uppblåst mage trots laktosfri kost i över 10 år! 

Nu har det gått över en månad och jag ser skillnader i min hy och känner skillnaden i min mage som är mycket lugnare, inte alls putig eller gasig. 

För er som läser är väl en bild på mitt ansikte det synligaste resultatet. 

Innan jag slutade med mjölk

Idag, en månad mjölkfri helt osminkad i en lite väl närgången närbild (nyvaken)

Jag säger absolut inte att alla ska gå mjölkfritt och aldrig dricka en latte mer i ert liv, jag vänder mig till dem dom kanske har problem med magen, hyn, kanske klåda eller andra allergiska symptom. Prova att utesluta mjölk, för att sedan att återinföra mjölk, du märker ganska fort om den inte är bra för dig, hoppa till nästa livsmedel, om mjölken inte är boven, som du tror kan vara problemet, ägg, vete, socker,  kosttillskott? 

Jag personligen letar efter den optimala kosthållningen för mig, så jag mår bra och presterar på topp. Inte vad jag har läst i någon BODY tidning. 

Det som fick mig att haja till var Cameron Diaz i sin bok: The Body Book var en historia om hennes svullna mage och hennes latte-mani (jag är likadan) så jag beslöt mig för att prova. 

Boken berättar även hela kvinnans anatomi på ett sätt som man kan skratta åt och ta på allvar samtidigt. Hon är personlig och närgången och man får en inblick i hur hennes liv som filmstjärna är bakom kulisserna. Mycket läsvärt (eller lyssningsbara för dig som gör som jag och lyssnar på ljudbok medans jag går cardio)

Ingen mjölk ingen acne

Friheten att få äta vad man vill kan gå lite till överdrift, när tyglarna släpps från strikt tävlingsdiet till "ät va fan du vill". Min stora last? Kvarg! Vilket perfekt livsmedel, mycket protein lite fett och kolhydrater! Och mjölk i kaffet! Något är så värmande och betryggande varje morgon som när jag får min skummade mjölk i det heta kaffet. 

"Hej, jag heter Therese och jag är en mjölkmissbrukare"

Kulmen av mitt problem var att det började dyka upp finnar i ansiktet, inga små obefintliga saker utan den typen som går in i rummet innan jag gör det. Hemskt var det! Jag kände mig ofräsch och ful. 

Samtidigt lyssnade jag på Cameron Diaz ljudbok - The Body Book och hon hade samma problem. Hon hade beslutat sig att gå utan mjölk en månad, och fick stora resultat! Jag fick ta mig i kragen och göra detsamma, jag har ätit laktosfritt i säkert 10 år nu, men det här var något helt nytt, ingen ost, ingen mjölk, inga mjölkprodukter. 

Så en månad utan mjölkprodukter och lite trixigare att laga mat och äta ute. Så här kommer utvecklingen på min hemska acne, efter bara en vecka utan mjölkprotein:

Start, en hemsk syn att valna upp till!

Bara en vecka senare har allt lagt sig och jag börjar återfå mitt självförtroende! 

Denna veckan har jag fortsatt (medvetet) att äta socker för att utesluta att det inte är det som stör min hormonbalans.

Men från och med idag så åker sockret också, jag upplever att jag får exsem när jag äter större mängder socker och mår sämre psykiskt, hängig och inte särskilt skarp i hjärnan. 

Så uppdatering om några veckor igen! 

Aftermath

Hej jag har inte gått under jorden, bara tagit en paus från allt som heter bloggandet och eftersom jag funderat lite på mina framtidsplaner och behövt sortera i mina tankar. 

Igår har jag varit på möte med team och coach - avslöjar vem och vilket team när det är påskrivet och klart 😎 men det känns riktigt bra och jag siktar på att tävla nästa gång i vår 2016 och Tyngre Classic. 

Mitt mål är att bli hårdare och utvecklas, vi börjar med en nollställande diet och sedan kör en lite längre diet eftersom jag känner min kropp nu lite bättre. Poseringen tittade jag på imorse och jag är positivt överraskad över att jag ser så avslappnad ut, ser givetvis att jag måste öva på en del men inte helt värdelöst iaf! 

http://youtu.be/2koXN-LUWbk 

Jag går in som nr 2 i ordningen med nr 69 i svart bikini. 

Nu blickar vi framåt och bygger upp mer volym, styrka och självförtroende! Det här kommer att bli #tyngre!

Tankar efter tävlingsdebuten

Nu har det idag gått en vecka sedan jag stod och skakade på scen, nutellaburken som inhandlades är slut sedan länge! Jag har släppt på alla regler och ätit det jag velat och inte tränat någonting alls. 

Kroppen har faktiskt varit ganska trasig och magen har givetvis reagerat på allt socker, så jag har fått en hiskelig halsbränna. Jag känner mig onekligen lite skör, men återuppbyggandet av kroppen går ju inte på en dag heller. 

Något som jag märkt av är att jag haft ont i kroppen, som om jag var täckt av blåmärken. Och vad ont det gör när man inte har nåt fett som skyddar, haha det har sina fördelar att vara lite fet 😅

I helgen har jag och Patrik varit och klättrat i Utbybergen, och idag har vi varit en sväng i löpspåret uppe vid GIF stugan i Borås. Men det blir nog en sväng till Seglora för mer klättring idag!

Skönt nu när man är lite mer flexibel och kan träna det man verkligen är sugen på att träna! Gymkortet måste också få vila 😴😴😴 

Mycket tankar och planer kring kommande tävlingssatsningar och min hälsa. Före tävlingen, om någon hade frågat mig om jag ska tävla fler ggr, så hade jag svarat nej, men nu känner jag att jag kanske skulle vilja göra om det med bättre resultat. 

Här är lite bilder från tävlingen

-13kg från starten, då har jag även lagt på mig en del muskelmassa. 

Jag är stolt över min prestation och min kropp, men om jag ska tävla fler ggr så ska jag ändra approach lite och inte dieta under så lång tid (1,5 år), jag tappade stinget lite och orkade inte hela vägen fram. 

Önskar alla som ska köra Tammer lycka till och kör så det ryker nu sista veckorna! 

Skvalp, glömska och helt hungerslös

Ja så är det, det skvalpar när jag går, min kropp har sugit åt sig all den vätskan som jag ständigt häller i mig och man kan tro att jag är en sånär maskin som gör vågljud när man skall sova.. Haha.. Skämt åsido häller jag i mig totalt 8 liter vatten, massa magnesium, kalcium och kalium. Det här är allt nytt för mig, en vattenpyramid som ska göra att kroppen vill släppa ifrån sig vätskan i huden. Sen samtidigt kör jag en tömning på kolhydrater, och det trodde jag faktiskt skulle vara svårare, dansar omkring på torsk, wokgrönsaker och lite räkor och mår helt ok. Inte ens hungrig på nåt längre.. Äter bara för att jag ska helt enkelt. Men visst är diethjärnan ett faktum, kan tappa bort det jag ska säga mitt i samma mening - det är inte riktigt normalt.. Så nu har det gått 2 dagar på min tömning - 2 dagar kvar sen blir det laddning med kolhydrater <3!! Sen tävlingen och sen ska jag ta lite välbehövligt ledigt och fokusera på jobbet! Man känner ju sig onekligen lite dum när man på ett nytt jobb är såhär disträ!

Rättstavning, Punkter och mellanslag på rätt ställe. Vetefan, nu ska jag äta torsk! 

Fitnessbranchens baksida

Jag har under resans gång upplevt att folk vill gärna sälja extra dyra saker bara för att man ska tävla, fitnesskläder, bättre proteinpulver, du ska ha de bästa skorna, det måste vara swarofski kristaller, det funkar inte med vanligt kaffe, för fitnesskaffe är så mycket bättre osv.. 

Det är en hel del tjänster som kostar pengar också, bästa poseringslektionen för flera 1000-lappar, du ska köpa dig en plats i ett team (läs köp dina fitnessvänner eller du måste göra reklam för deras produkter och bomba dina helt ointresserade facebookvänner) betala för den coolaste coachen, den bästa sömmerskan (hör snackar vi allt från ett par hundra upp till 10 000kr!!) och sminkösen. Du måste ha specialfrisör till tävlingsdagen.. Du måste träna på ett fitnessgym.. 

Jag blir så trött på att alla ska sälja på mig saker så jag fucking kreverar! I alla andra sporter är man ganska rättfram och inköp är ganska sällan. Folk i den här branschen går över lik för att lura dig på pengar, de baktalar andra, de smutskastar andra och döljer sina egna brister. 

Det talas aldrig om att man själv inte är expert eller att man skulle ödmjuk gentemot sina klienter. 

En fitnessprofil skulle heller aldrig lägga ut  att de misslyckats, inte ens ett mål mat som gick åt pipsvängen. Inte konstigt att man får komplex om alla framställer sig som felfria och odödliga hela tiden. 

Inte har jag läst om någon som erkänt att de föll av vagnen, att de trillade dit och åt en kaka. 

Istället ser jag nybörjare, mycket likt mig själv, hetsätande för sig själva som skäms över sina oplanerade gains, bilderna som läggs upp på instagram är endast TBT till tävlingsdagen där man klämde fram ett leende för att man hade en kamera i fejjan. Folk som lever på sina gamla meriter som har kanske inte tränat på flera år. 

Man skulle inte erkänna att man tycker det är tungt med dieten, eller att man hade ett dåligt jävla benpass och vill gå hem och gråta i badkaret.. Eller att man tycker torsk är ganska äckligt.. Gud förbjude att man skulle säga att man saknar mat, eller att man inte tycker det är jätteroligt att gå till gymmet varje dag.. 

Och om man skulle hamna långt ner i placering så är man en förlorare, man får knappt vara stolt över sin prestation om man inte hamnar på pallen.. 

Twisted

Prestation, kroppsuppfattning och efterplanering

Det närmar sig tävling för mig och jag har en hel del spöken, irritationsmoment och onda gubbar på min axel som stör ut den  goda gubben på den andra axeln... 

Vi kan börja med tävlingen, två veckor kvar och jag har dragit åt snaran ganska ordentligt, men det är ändå uthärdligt. 

Mycket torsk blir det, och väldigt lite av allt annat, glad är jag för gröten är kvar och den är min favorit på hela dagen. Jag äter dessutom gröt innan träning och det är grymt ladd för träning! Kaseinet brukade vara mitt favoritmål men jag gjorde det stora misstaget att köpa ett nytt kasein med annan smak - åh hua vad illa det smakar, ångrar mig och får lida igenom de här sista veckorna genom att maskera den avskyvärda smaken med typ en halv deciliter kakao och kanel! Nä Elitnutritions kasein är världsklass! #elitnutrition #keylimepie

Så dessa två veckor består av fix med hår och naglar, en tömning, en vattenpyramid, en företagsflytt (väl planerat Therese), massor med svettig cardio och en himla massa gnäll om att jag är hungrig. Förlåt mig i förhand! 

I takt med att tävlingen närmar sig så ökar även prestationsångesten, klarar jag det här, är jag redo, kommer jag bli utskrattad, kommer jag komma sist? Mycket tankar flyger omkring som fria radikaler och förstör de goda tankarna som var där alldeles nyss. Plötsligt ser man en bild på någon som ska tävla - tokrippad - fy fan, ska jag ställa mig på en scen med de där? Nä jag försöker att undvika att se alla andra, fokusera på mig istället. 

Men så otroligt frustrerande med migrän var och varannan vecka, och min whiplash gör sig påmind lika ofta. Men jag ska ta mig igenom det här och utföra det! Jag kanske inte är utrustad att bli någon fitnessmodell, men pannben har jag! Om inte jag dietar bort det också 💀

Om det är något jag tycker är jobbigt med dieten är att jag på mitt nya jobb har svårt att prestera på 100%, man vill ju vara duktig, driven och lättkörd när man är en färsking, men med diethjärnan i hasorna glömmer man saker, tappar energin mitt på dagen och jag pratar mest om mat hela tiden. Som jag sagt tidigare är chefen jättebra och har förståelse för det jag försöker åstadkomma, men man får ju lite dåligt samvete ändå! 

Efter detta är klart har jag inte lagt upp någon specifik plan, jag kommer ära min gröt på morgonen, jag kommer köra på hälsosamma luncher och träna vidare på gymmet. Jag ska tillåta mig att äta ute nån gång i veckan och börja baka lite godsaker - jag saknar att baka 😋 

Men jag har ingen vilja att trycka pizza och kebab dagarna i ända, sånt jag drömmer om när jag är som mest hungrig är raw food café's lunchbuffé, mongolisk barbecue på the wok, sushi och dadelbollar ❤️ Visst kommer en och en annan low carb burgare från Max slinka ner. 

Det jag kommer gotta mig åt först är rött vin och mörk choklad :) 

Dagens form är något vätskig men glad är jag ändå! 

Kroppsideal - sluta säg åt andra hur de ska se ut

När det kommer till min egna självbild har jag alltid varit kritisk, som de flesta kvinnor tyvärr är. Varje dag bombarderas vi av ideal och tips hur vi ska få den perfekta kroppen. Många gånger helt idiotiska tips från tex tidningen InShape och Veckorevyn som säger att kvinnor måste träna cardio, man får inte lyfta tungt då exploderar musklerna och och du kommer se ut som en man. 

Eller tipsen - gör det här för att få din drömkropp. Faktum är att din drömkropp kommer du aldrig få om du själv inte ändrar inställning till dig själv, för erkänn, din drömkropp är inte din egna kropp i sitt bästa utförande, det är hon/han på gymet, eller hon/han i fitnessvideon, hon/han som poserar i bikini/badbyxor på stranden med tillhörande magrutor. 

Jag säger inte att det är fel att sträva mot sina mål, men oftast när vi når dit så önskade vi oss att det skulle varit som i tidningarna - vi har tänkt oss att vi ska BLI de vi ser i annonserna. Därför hamnar man ofta i ett antiklimax, du har nått din drömfysik, men kan inte glädjas åt den för detfimms alltid nån som har större biceps, rakare magrutor, slankare ben osv. 

Vi vill alltid vara någon annan, men vi måste inse att det inte är möjligt och våra kroppsideal är vridna och påverkade på så sätt att vi luras in i att köpa de produkter som annonserar att du kommer se ut som Andreia Brazier om du köper dem. 

Hon är min målbild - ja jag känner såhär också! 

Ofta får jag höra på gymmet av framförallt killar att jag inte får bli större... Eller av random folk (troll) på nätet.. Till er så vill jag bara säga: 

Ursäkta? I vilken värld tror du att du ska bestämma hur jag ska se ut eller hur jag ska träna eller vad jag ska sträva mot? 

Jag blir så sjukt provocerad! 

"Nä bli inte smalare nu.." 

"Du är ju redan jättefin, det räcker nu"

"Vad ska man hålla i när åskan går?"

De flesta vet att tålamodet och stubinen är kort på diet men det är de här kommentarerna som får mig att fullkomligt rasa.. Sluta säg åt folk hur de ska se ut!

Tävlingen närmar sig

Jag har fokuserat hårt de senaste veckorna på att få nya jobbet att funka med kosten och med träningen (inga problem där egentligen, chefen har full förståelse och peppar mig) men nya vanor och rutiner som ska vänjas in. Sen har jag trappat upp träningen och ned maten, som sig bör, nu 4 veckor innan jag äntrar scen.

Då lider andra saker, som att umgås med folk, gå och fika, shoppingrundor och TV-tittandet, jag prioriterar givetvis min foodprep, sömn, träning och jobbet. Bloggen hamnar lite i skymundan men jag har lite topics som jag vill skriva om när det finns lite tid för reflektion. Det kommer bli matigt och mycket eftertanke!

Så bilder på min progression finns på instagram som är mindre tidskrävande och jag brukar försöka få in lite humor, lite vardag och lite knäppa saker som händer. >Försöker att inte bara posta träningsgrejer då det kan bli för enformigt :)

mitt nick är @avocadon --> följ gärna!

Det jag ville snudda på är mitt nya jobb, vilken kontrast den här arbetsplatsen är mot alla andra jobb jag har haft, chefen är förstående för min fitnessresa
, han hotar med sänkt lön om jag så när skulle lukta på en kaka :) i fredags dessutom så hade jag migrän som inte ville ge sig trots medicin och han var fullt förstående och hjälpsam. Det är väl det som är skillnaden på att jobba för ett mindre företag och att jobba på någon världsomfattande kedja. Här är de insatser jag gör uppskattade, jag får lite slack om jag behöver en dag, jag kan äta mina mål så länge vi får allt gjort som behövs göras, jag får vara med och ta beslut och hitta på idéer! Givande och verkligen utvecklande skulle jag säga att det är att jobba för www.nylandersmattor.se 
I förra veckan har jag varit och fotograferat lite produkter och snart när nya webbsidan lanseras kommer nån av bilderna vara av yours truly, alltså en publicerad fotograf ;)

Tack för mig! Nu åker jag till jobbet - med glädje!

Mentala aspekter

Jag ser dagligen att folk blir lurade att få hjälp på så lite som 21 dagar challenge som lovar att man ska bli fit, ofta med tillhörande före och efterbilder bortom denna värld.

Men vakna upp, dessa bilder är tagna flera månader isär, och är oftast köpta eller kapade från dess ägare. Om det ens är samma person på båda bilderna dvs.. 

Kostschemat är inte alls utformat för att du ska få resultat, de vill sälja sina dyra produkter och få dig att misslyckas så du får köpa mer produkter. 🍫🍵💊

Jag fick se ett sådant schema igår, personen i fråga skulle äta mellan 125-250g kvarg som ett mål, i ett annat skulle det intas 1-4 ägg. Kalorimässigt blir det här ju helt omöjligt att räkna och se om det fungerar då man inte har en susning om hur mycket man äter... 1 ägg 70 kcal 4 ägg 280 kcal.. 

Hela syftet med ett kostschema är ju att man ska ha stenkoll på hur mycket mat man får i sig så man kan justera intaget så det passar ens sport och sina mål. Men om man famlar i blindo så blir resultatet inte det man önskar. 

Jag blir ARG när folk som kallar sig dietister och PT som ger ut den här typen av kostschema och sen vid mätningar rekommenderar mer dyra produkter! Istället för att skapa ett individuellt kostprogram med goda chanser att lyckas och få fantastiska referenser. 

Nä, varje gång du läser att du kan få resultat på 21 dagar eller liknande, vet då om att det är fysiologiskt omöjligt att förändra hela sin fysik på så kort tid. Det som behöver förändras är din inställning och attityd till din kropp, den ska fungera och ni ska samarbeta hela livet.. 

Å ena handen så kan dålig mat sätta igång gener som innehåller fel och sjukdomar, en dålig kosthållning med mycket socker och transfett och andra canserogena ämnen kan alltså göra dig sjuk.

Dessa gener ligger i oss alla latent och är inaktiva så länge vi har en hälsosam livsstil - du väljer alltså själv om du vill bli sjuk eller inte. 

Å andra handen, bra mat kommer inte bara göra dig mentalt centrerad och ger dig ett lugn, goda förutsättningar för muskelbygge, ett gott humör, bättre självförtroende och hjälper din kropp att reparera sig själv.

Ta hand om din kropp och ge den bra mat, låt den få ta ut svängarna och träna den så du orkar allt du vill utföra. 

Näthat, IRL-hat vs beröm och påhejjning

Ja dessa idioter som finns därute, de som rynkar näsan åt en när man nämner att man ska tävla, som gömmer sig bakom en datorskärm och är otrevlig och rent av taskig bara för sakens skull. Troll!

Nu har det varit lite för mycket opepp i mitt liv. Energitjuvar som försöker sänka mig och mitt humör och påverka mig så att jag kommer misslyckas. Tyvärr är det så att under diet har iaf jag ett mindre tjockt pansar mot dessa påhopp och jag börja tvivla på mig själv.. "Klarar jag det här? Har jag tagit mig vatten över huvudet?"

Så fort folk kommenterar eller gör den där klassiska blicken: synar en uppifrån och ner och ansiktsuttrycket talar ett tydligt språk.. Då verkar fröet sås, det frö som är min dåliga självkänsla som växer otroligt snabbt, som utvecklas och förändras till oro, prestationsångest och panik - vad har jag gett mig in på?!?

Inte heller ofta när man klamrar sig fast vid en kommentar som ekar i huvudet flera veckor senare.. 

"Varför börjar du så sent... sent... sent...."

 

"Du måste gå ner 10 kilo... kilo..... kilo...."

Som tur är har jag bra uppbackning, men det är inte lätt att täcka såna fula trollkommentarer med beröm, jag får svårare att skaka av mig det dåliga och suga åt mig det bra. 

Jag får ofta höra, det här kommer att gå bra, kämpa på nu - så går det inte in - det känns mest som om folk säger det för att de måste vara trevliga.

Men när man får höra "Du har den snyggaste jävla fysiken av alla som ska tävla i år" eller från coachen: "Här händer det grejer!!" Som ett svar på dagens instagraminlägg så kan man inte annat än att bli lite glad. Nästan rörd till tårar :')

MEN! Det är sjukt svårt att se sig själv från något annat perspektiv än där jag står, på vågen eller i spegeln och känna att det är långt kvar.. Jag kan inte se på mina bilder och tycka att jag gjort framsteg.

 Jag ser den där tjejen på båten som sitter som en påse nötter i Mexico - bikinin skär in typ en mil - ovetandes att hemsk vinkel och hållning förstör en fin semesterbild.. 

Eller den här olyckliga saken som precis bestämt sig för att satsa högt och tar sina före bilder, skamset i spegeln.. 

Tjejen på den här bilden har ingen aning om hur långt hon har kommit och vet heller inte hur långt hon kan nå, det finns potential att gå hur långt som helst, förlåt nu är jag osvensk och ger mig själv en komplimang (nån måste ju göra det)

Sista bilden är från idag, det är den här tjejen som kommer att ha ihjäl de andra tjejerna i bilderna ovan, bli bättre än vad de någonsin var och det är hon som kommer stå på scen i juni... 

Jag tävlar mot mig själv #maninthemirror