Blogg i badet

Jag vet att det har varit tyst från mig ett tag nu men hoppas att ni inte misströstar, det är ett hårt liv det där med att vara arbetslös och jaga kilon och fettprocent samtidigt, sen är jag ju med i en tävling på Nordic wellness och kulmen av min tävlingssatsning i luciapokalen lider mot sitt slut. Ja allt på en gång! Ishockeyn fick jag snällt lägga på hyllan då energin inte räcker till (och inte a-kassan heller för den delen) 

Jag har redan bestämt att tävla fler ggr och försöka förbättra och finslipa, den här typen av träning har jag aldrig gjort innan men att fokusera på sig själv såhär är både roligt och ger drivkraft! 

Med det sagt så inser jag att jag är en av dem som inte ser skogen för alla träd, jag är så kritisk mot mig själv och ser inte hur långt jag kommit och jämför mig med andra som har flera års försprång, inte bra för tävlingsnerverna... Inte bra för självförtroendet... Men idag så såg jag något som jag inte lagt märke till förut, 

Kan det vara så att jag ser lite magmuskler?? Jo det är nog så! Om än lite vagt men jag har aldrig i mitt liv sett dem och aldrig trott själv att jag skulle kunna bli rippad, sexig och trivas med min mittsektion. Men jag verkar motbevisa mig själv och nu några (10) dagar innan tävling så känns det som om allt är värt det och jag kan köra på ännu mer! Jag jar tappat fokus på vägen och min motivation sjönk i samma takt, var beredd att ge min hjärna den lögn jag hittat på om att jag är för gammal/för överviktig från start/för lat för att slutföra. Men en kväll efter en självsabotering och dåligt samvete hade jag en lång konversation med min sambo som alltid stöttar och är snäll och lyssnar på mitt eviga diettjat.. (Hand upp om du känner igen dig) så fick han mig att inse att jag började detta med ett mål, för att sedan göra små delmål, och i sin tur göra små förändringar som kommer att resultera i stor framgång! Jag hittade glöden och fick en spark i baken! Sen har jag haft perioder med stiltje och det sabnat allt och man känner sig som en looser och nedvärderar allt sitt slit på grund av en dålig vecka, men ser inte hela bilden då en dålig vecka inte är så farligt när man har ett i övrigt bra halvår! 

Visst finns det saker jag kommer ändra till nästa tävling, visst kommer jag att äta massa gott efter kl 17 nästa lördag, men i den stora bilden så trivs jag med att vara den hälsosamma glada Therese med synlig axeldefinition, magmuskler och ett jäkla go! Jag vill inte gå tillbaka till mitt osäkra något feta, självdestruktiva beteende, inte för min skull inte för min sambos skull! Jag vill att han ska känna att jag är stark i mig själv så vi tillsammans kan vara ännu starkare, jag vill att han ser på mig och tänker att han är stolt (det tänker jag när jag ser honom)  så oavsett vad spm händer på lördagen den 29 november så är detta bara början! 

Nu går jag upp ur badet, helt skrynklig !