Att vara en pojkflicka

Jag har alltid trivts i grabbarnas sällskap och haft mer killkompisar med åren än tjejkompisar, kanske just för att jag är född rebell, kanske för att jag har en 7 år äldre bror jag står nära, ja vem vet, men när jag var liten var det så att mamma ville ha en liten söt flicka som klädde i rosa och vitt - som en liten docka - å ja man kan väl säga att jag var en söt liten skit, en skitig, trädklättrande, trotsig och bestämd söt liten skit. Sällan höll mina kläder länge och jag grävde ner mina fötter i sand så fort tillfälle gavs. 

Jag har haft tur att ha en mamma och en pappa som inte satt stopp för den här egenskapen, många föräldrar kanske skulle ha tuktat en skitlort som jag till att vara fin flicka och vara försiktig som flickor ska vara. Mamma skrattade mest åt mina busstreck och tvättade snällt mina kläder. Pappa var min bästa vän när jag var liten och behandlade inte mig annorlunda än min bror eller syster. 

Det är just den här egenskapen med mig själv som jag skattar högt idag, jag har på detta vis fått insikt i att bara för att jag är flicka/tjej/kvinna så betyder inte det att jag inte kan lära mig att spela rugby med grabbarna på gatan, det fanns inga hinder att klättra högst upp i träden och skrapa upp knäna titt som tätt.. Och i mitt vuxna liv har jag ohämmat tagit mig an saker som kanske normalt inte tjejer vågar sig på, jag började spela ishockey jag fick smak för att lyfta tunga saker och jag har lärt mig att dyka och klättra.. För mig finns inga hinder, även om något kan tänkas vara snudd på omöjligt så vill jag ändå ta mig an det, så om jag misslyckas har jag iallafall försökt! 

Och nu har man en sambo som värderar denna egenskap hos mig eftersom han älskar natur, extremsport och äventyr! Han tror på mig i alla lägen och lär mig nya saker hela tiden! 

Min syster som är olik men lik mig på många sätt och min bror som är som en tvilling till mig trots åldersskillnaden.

Mina vänner som alltid finns där och hejjar på trots sina hektiska liv med barn och allt!

Så tack mamma och pappa, Jenny och Andreas för att ni finns! 

Tack Patrik för att du gör mitt liv till ett äventyr! 

Tack Anna och Anna för att ni alltid tar er tid även när livet är tufft! 

Tack alla ni som peppar och stöttar mig här på bloggen, på instagram och på Facebook!

All kärlek till er!