Tankar efter tävlingsdebuten

Nu har det idag gått en vecka sedan jag stod och skakade på scen, nutellaburken som inhandlades är slut sedan länge! Jag har släppt på alla regler och ätit det jag velat och inte tränat någonting alls. 

Kroppen har faktiskt varit ganska trasig och magen har givetvis reagerat på allt socker, så jag har fått en hiskelig halsbränna. Jag känner mig onekligen lite skör, men återuppbyggandet av kroppen går ju inte på en dag heller. 

Något som jag märkt av är att jag haft ont i kroppen, som om jag var täckt av blåmärken. Och vad ont det gör när man inte har nåt fett som skyddar, haha det har sina fördelar att vara lite fet 😅

I helgen har jag och Patrik varit och klättrat i Utbybergen, och idag har vi varit en sväng i löpspåret uppe vid GIF stugan i Borås. Men det blir nog en sväng till Seglora för mer klättring idag!

Skönt nu när man är lite mer flexibel och kan träna det man verkligen är sugen på att träna! Gymkortet måste också få vila 😴😴😴 

Mycket tankar och planer kring kommande tävlingssatsningar och min hälsa. Före tävlingen, om någon hade frågat mig om jag ska tävla fler ggr, så hade jag svarat nej, men nu känner jag att jag kanske skulle vilja göra om det med bättre resultat. 

Här är lite bilder från tävlingen

-13kg från starten, då har jag även lagt på mig en del muskelmassa. 

Jag är stolt över min prestation och min kropp, men om jag ska tävla fler ggr så ska jag ändra approach lite och inte dieta under så lång tid (1,5 år), jag tappade stinget lite och orkade inte hela vägen fram. 

Önskar alla som ska köra Tammer lycka till och kör så det ryker nu sista veckorna! 

Skvalp, glömska och helt hungerslös

Ja så är det, det skvalpar när jag går, min kropp har sugit åt sig all den vätskan som jag ständigt häller i mig och man kan tro att jag är en sånär maskin som gör vågljud när man skall sova.. Haha.. Skämt åsido häller jag i mig totalt 8 liter vatten, massa magnesium, kalcium och kalium. Det här är allt nytt för mig, en vattenpyramid som ska göra att kroppen vill släppa ifrån sig vätskan i huden. Sen samtidigt kör jag en tömning på kolhydrater, och det trodde jag faktiskt skulle vara svårare, dansar omkring på torsk, wokgrönsaker och lite räkor och mår helt ok. Inte ens hungrig på nåt längre.. Äter bara för att jag ska helt enkelt. Men visst är diethjärnan ett faktum, kan tappa bort det jag ska säga mitt i samma mening - det är inte riktigt normalt.. Så nu har det gått 2 dagar på min tömning - 2 dagar kvar sen blir det laddning med kolhydrater <3!! Sen tävlingen och sen ska jag ta lite välbehövligt ledigt och fokusera på jobbet! Man känner ju sig onekligen lite dum när man på ett nytt jobb är såhär disträ!

Rättstavning, Punkter och mellanslag på rätt ställe. Vetefan, nu ska jag äta torsk! 

Fitnessbranchens baksida

Jag har under resans gång upplevt att folk vill gärna sälja extra dyra saker bara för att man ska tävla, fitnesskläder, bättre proteinpulver, du ska ha de bästa skorna, det måste vara swarofski kristaller, det funkar inte med vanligt kaffe, för fitnesskaffe är så mycket bättre osv.. 

Det är en hel del tjänster som kostar pengar också, bästa poseringslektionen för flera 1000-lappar, du ska köpa dig en plats i ett team (läs köp dina fitnessvänner eller du måste göra reklam för deras produkter och bomba dina helt ointresserade facebookvänner) betala för den coolaste coachen, den bästa sömmerskan (hör snackar vi allt från ett par hundra upp till 10 000kr!!) och sminkösen. Du måste ha specialfrisör till tävlingsdagen.. Du måste träna på ett fitnessgym.. 

Jag blir så trött på att alla ska sälja på mig saker så jag fucking kreverar! I alla andra sporter är man ganska rättfram och inköp är ganska sällan. Folk i den här branschen går över lik för att lura dig på pengar, de baktalar andra, de smutskastar andra och döljer sina egna brister. 

Det talas aldrig om att man själv inte är expert eller att man skulle ödmjuk gentemot sina klienter. 

En fitnessprofil skulle heller aldrig lägga ut  att de misslyckats, inte ens ett mål mat som gick åt pipsvängen. Inte konstigt att man får komplex om alla framställer sig som felfria och odödliga hela tiden. 

Inte har jag läst om någon som erkänt att de föll av vagnen, att de trillade dit och åt en kaka. 

Istället ser jag nybörjare, mycket likt mig själv, hetsätande för sig själva som skäms över sina oplanerade gains, bilderna som läggs upp på instagram är endast TBT till tävlingsdagen där man klämde fram ett leende för att man hade en kamera i fejjan. Folk som lever på sina gamla meriter som har kanske inte tränat på flera år. 

Man skulle inte erkänna att man tycker det är tungt med dieten, eller att man hade ett dåligt jävla benpass och vill gå hem och gråta i badkaret.. Eller att man tycker torsk är ganska äckligt.. Gud förbjude att man skulle säga att man saknar mat, eller att man inte tycker det är jätteroligt att gå till gymmet varje dag.. 

Och om man skulle hamna långt ner i placering så är man en förlorare, man får knappt vara stolt över sin prestation om man inte hamnar på pallen.. 

Twisted